Om Maja

Mitt djurintresse har alltid varit stort och genuint. Som riktigt liten rymde jag till grannens labrador Alloette, och tillbringade så mycket tid som möjligt på den närliggande 4H-gården. Självklart lyckades jag efter mycket tjat få in lite djur i familjen, först två vandrande pinnar som snabbt blev väldigt många fler, sedan undulater, kaniner (som först var två men sedan också snabbt blev många fler) och sedan äntligen en HUND! Det var en Cairnterrier som hette Eddie, och han fick vara med om det mesta. Sedan blev det väldigt många år i stallet med hästar som största intresse, innan det var dags att återvända till hundarna. Hundintresset är nu inte enbart ett väldigt starkt intresse, utan även mitt levebröd.

Jag är utbildad jakthundsinstruktör av Svenska Jägareförbundet, med Barbro Börjessons koncept "Fyra lätta steg" som grund. De första kurserna höll jag i Studiefrämjandets regi sommaren 2009, och sedan dess har verksamheten växt enormt. Från början var det en hobby som jag hade vid sidan av mitt arbete som planeringsarkitekt, men våren 2015 tog jag beslut att satsa helhjärtat på kursverksamheten. Ett beslut som jag aldrig har ångrat. 

Som person är jag ärlig och rättfram. Den stora utmaningen som instruktör ligger inte i att träna hundarna, utan att kunna kommunicera med deras människor, så att ni kan ändra ert sätt att hantera hund, och på så sätt skapa en stark och hållbar relation. Alla människor och hundar är individer, med olika möjligheter och förutsättningar. Jag brinner för att förstå dessa olikheter och hitta det bästa sättet att skapa en trygg och stabil kommunikation.

Verksamheten håller jag till största del på min gård Eneborg i Höörs utkant, mitt i Skåne. Här bor jag tillsammans med mina tre döttrar, en katt och våra hundar. Gården ligger endast 2 km från Höörs station, men med känslan av att vara mitt ute på landet. 

Anläggningen består av totalt 15 hektar varierad betesmark och skog. En belyst och inhägnad träningsplan på knappt 3000 kvm, samt en uppvärmd teori- och fikalokal.

Mina första egna hundar var två Ungerska Vizslor, Santo och Simson. Två totalt olika individer, där Santo var mjuk, följsam, älskade människor och samarbetsvillig, precis som rasbeskrivningen. Simson, som var kullsyskon med Santo, var till mångt och mycket precis tvärtom, hård, tyckte illa om folk med ganska stora rädslepåslag. Alltså inte alls enligt rasbeskrivningen och en hund som jag hade väldigt svårt att förstå mig på. Jag testade under denna tid många olika hundtränare och filosofier för att hitta en bättre samvaro med Simson, och lyckades tyvärr inte så bra. Överallt fick jag veta att han var så lydig, så "jag hade ju inga problem". Mitt problem var helt riktigt inte att han var olydig, utan att han faktiskt inte hade någon vilja att samarbeta, det var aldrig "vi två". 

Jag var väldigt frustrerad över vår dåliga relation, och av upplevelsen att inte få hjälp. Det var först vid ett möte med Barbro Börjesson som allting vände. Barbro pratade "relation" i första hand, och det var ju precis det som saknades. När jag började lära mig om hennes filosofi "Fyra lätta steg" förstod jag att det var detta jag och Simson behövde. Vår relation blev till slut väldigt bra, men vägen dit var lång och backig. Simson var också en hund med väldigt svåra mentala egenskaper och var därför inte så förlåtande över min felaktiga kommunikation. Det är av de "svåraste" individerna vi lär oss mest. 

Utan Simson och Barbro Börjesson hade jag inte varit där jag är idag, att få ägna min tid åt att skapa en stabil och trygg relation mellan hundar och dess förare. Dessutom med ett alldeles särskilt starkt intresse att förstå varje hunds personlighet, och unika sammansättning av mentala egenskaper!

Förutom de Ungerska vizslorna har jag haft en korthårig Vorsteh och en liten ompaceringstik blandras Cairnterrer/Border collie och en jaktlabbe. Just nu består min flock av en större blandrashane Korthårig vorsteh/Huskey/Greyhound och en annan jaktlabbe.